Gluten

Glutenintolerans, celiaki, innebär att den sjuke inte tål gluten som är proteiner som finns i  vete, råg och korn. Gluten orsakar en skada på slemhinnan i tarmen. Skadan gör att man inte kan tillgodogöra sig födan på normalt sätt.

Resultat av ett antal kliniska studier har visat att havre kan ingå i kosten hos de allra flesta med celiaki.

Celiaki är vanligt i Sverige. Nya uppgifter från flera europeiska länder, däribland Sverige, tyder på en förekomst (prevalens) av sjukdomen hos en av 100 bland befolkningen. En del av dessa har inga symtom eller mycket lindriga sådana. Det förekommer således patienter som har en "tyst" sjukdom.

De vanligaste symtomen vid glutenintolerans hos barn är viktminskning och illaluktande, lösa avföringar. Oförklarlig trötthet och lågt blodvärde hos vuxna är andra karaktäristiska tecken vid obehandlad celiaki. Den bakomvarande orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd, men innefattar en immunologisk reaktion i tarmslemhinnan. I blodet påvisas typiska antikroppar. Celiaki växer inte bort, utan kräver livslång diet utan gluten.

Glutenfri kost

Produkter som innehåller vete, råg och korn utesluts helt i den glutenfria kosten. Som ersättning väljs produkter, baserade på till exempel spannmål som reducerats med avseende på gluten, t ex vetestärkelse eller produkter baserade på ris, hirs, majs eller bovete.

De som har celiaki kan efter samråd med den behandlande läkaren pröva havre i kosten. Denna havre bör vara kontrollerad så att den inte innehåller föroreningar av vete, råg eller korn.

I den glutenfria kosten utesluts alla vanliga sorter av bröd, mjöl, flingor och kli, liksom mannagryn, skorpmjöl, frukostflingor, makaroner och spaghetti av vete, råg och korn. Välling och grötar baserade på glutenhaltig spannmål utesluts.

Som ersättning väljs till exempel produkter av bovete, ris, majs, hirs, potatis, soja och arrowrot, som är naturligt glutenfria. I handeln finns också glutenfria specialprodukter, t ex brödmixer, pasta, bröd, kakor och kex.

Allergi mot spannmål

Spannmålsallergi ska inte blandas samman med celiaki. Vid allergi mot spannmål förekommer speciella allergiantikroppar i blodet. Vanliga symtom vid allergi hos barn är eksem, men även ont i magen, kräkningar och allergisk snuva är vanligt, liksom astma. Även hos vuxna kan eksem orsakat av kontakt av vete förekomma. Hos vuxna har allvarliga anafylaktiska reaktioner på vete rapporterats i samband med ansträngning. Den som har spannmålsallergi/veteallergi måste basera kosten på produkter som är glutenfria, t ex ris, majs och hirs eller innehåller vetestärkelse med en glutenhalt under 20 mg/kg. 

Laktos

Laktos - mjölksocker - ger mjölken dess söta smak. Laktos finns i all mjölk, både modersmjölk, ko-, buffel-, åsne-, get- och fårmjölk. Laktos består av två olika sorters socker - glukos och galaktos - som är sammanbundna med varandra. För att människan ska kunna tillgodogöra sig mjölksockret via upptag i tarmen måste det först sönderdelas med hjälp av ett enzym (laktas) till glukos och galaktos. Hos vissa personer kan detta enzym saknas helt eller finnas i för låg halt. Dessa personer blir då intoleranta mot laktos.

Laktosintolerans yttrar sig som 'buller' i magen, gasbildning, koliksmärtor och diarré. Laktosintolerans är ärftligt och är vanligare inom vissa befolkningsgrupper, t ex i Medelhavsområdet, Asien och vissa delar av Afrika. I Finland lider 15 procent av befolkningen av laktasbrist, medan förekomsten är 3-4 procent i övriga nordiska länder. Laktasbrist kan tillfälligt uppträda i samband med en skada i tarmslemhinnan som vid obehandlad celiaki eller vid tarminfektioner.

Laktosreducerad kost

I laktosreducerad kost måste användningen av mjölk och filprodukter kraftigt begränsas. Många tål dock fermenterade mjölkprodukter till exempel fil bättre genom att de bakterier som tillförts vid fermenteringen kan bryta ned laktos. Hårdost, som är lagrad mer än tre månader, är helt laktosfri. Små mängder laktos kan förekomma i ost som inte lagrats under längre tid. Mesost och messmör innehåller mycket laktos och måste uteslutas. De små mängder laktos som ingår i smör och margarin, har vanligen ingen betydelse för den laktosintolerante. Detsamma gäller soppor, såser och blandade charkuteriprodukter. Den individuella känsligheten för laktos varierar. 

Många livsmedel är naturligt fria från laktos och kan ätas utan begränsningar. Det gäller t ex rotsaker, frukt, grönsaker, ägg, fisk, kött, mjöl och socker. Vissa specialprodukter finns för den laktosintolerante, som låglaktosvälling, låglaktosmjölk m fl. I dessa produkter har laktoshalten reducerats genom nedbrytning av laktosen. Andra specialprodukter som framställts utan laktos/mjölk kan efter anmälan få marknadsföras som laktosfria.

Källa: Livsmedelsverket

Mjölk

Komjölksallergi uppträder framför allt hos spädbarn, men kan förekomma även bland äldre barn och vuxna. Det finns olika uppgifter om hur vanligt allergi mot komjölk är. Uppgifter tyder på att mellan 0,5 till 7,5 procent av barnen drabbas av mjölkallergi. Andra uppgifter anger en till två procent. Många av de barn som under spädbarnstiden får diagnosen mjölkallergi tillfrisknar så att de redan vid tre till fyra års ålder kan dricka mjölk igen. I skolåldern räknar man med att mer än 80 procent har tillfrisknat. Några har kvar sin allergi i vuxen ålder.

Vid allergi mot mjölk reagerar man på proteinerna till skillnad mot laktosintolerans, då det är mjölksockret, laktosen, som ger besvär. I mjölk finns flera olika proteiner. Kaseiner och vassleproteiner, som laktoglobulin och laktalbumin, är de som förekommer i högst koncentration. Allergiska kan reagera mot ett eller flera av dessa mjölkproteiner. Även andra proteiner i mjölk har satts i samband med allergiska reaktioner.

Symtom på mjölkproteinallergi yttrar sig som kräkningar, ont i magen och diarré, men kan också ge hudreaktioner. Vid mjölkallergi kan även astma förekomma. Svåra anafylaktiska reaktioner, till och med dödsfall, har rapporterats vid intag av små mängder mjölk.

Mjölkfri kost

I mjölkproteinfri kost måste alla mjölkprodukter, inklusive ost, uteslutas. Detta gäller även mjölkprodukter som är laktosfria och de med reducerad laktoshalt, liksom välling, glass och vissa sorbeter. Vanliga margariner och smör måste också uteslutas. Margariner som tillverkas utan mjölk kan användas.

Bröd och konditorivaror kan vara bakade på mjölk. Maränger tillverkas industriellt ofta av skummjölk. Soppor, såser och charkuterivaror där mjölk, mjölkpulver, kasein, kaseinat eller vassleproteiner använts i receptet måste uteslutas, liksom potatismospulver, pannkakor, våfflor och omeletter med mjölk. Mörk choklad, som tillverkats i samma utrustning som mjölkchoklad, innehåller i regel sådana mängder mjölk att de utgör problem för den mjölkallergiske.

Den vanligaste anledningen till oväntade allergiska reaktioner hos mjölkallergiker är mjölk i korv, bageriprodukter och mörk choklad. Mjölk kan ha tillförts produkten, men sedan inte deklarerats, dvs ingrediensen har glömts bort. Små mängder mjölk kan också ha överförts från en tidigare tillverkad produkt med mjölk till en som inte skulle innehålla mjölk.
Om mjölk eller skummjölk ingår i ett livsmedel måste detta stå i ingrediensförteckningen.

Källa: Livsmedelsverket

Tillsatser

Livsmedelstillsatser används för att förbättra näringsvärdet i produkter (t ex vitaminer) eller för att förbättra livsmedlens hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt. För att en tillsats ska få användas krävs att den ska vara godkänd. Innan godkännandet bedöms tillsatsen ur hälsosynpunkt.

Trots att en tillsats bedömts som godkänd ur ett hälsoperspektiv, förekommer det att tillsatser kan ge upphov till  överkänslighetsreaktioner. Endast ett fåtal tillsatser har beskrivits som orsak till reaktioner. I de flesta fall är mekanismen bakom reaktionen inte immunologisk. Man brukar kalla dessa reaktioner för biokemisk överkänslighet eller icke immunologisk reaktion.

Tillsatser där överkänslighetsreaktioner är beskrivna finns inom grupperna konserveringsmedel (bensoesyra och sulfit), antioxidationsmedel (BHA, BHT) och vissa färgämnen - azofärgämnen, karmin och annattoextrakt.

Reaktioner mot tillsatser är vanligare hos personer som redan har någon allergisk sjukdom, till exempel eksem. Detta kan förvärras av tillsatser.

Allergiska reaktioner, IgE-medierade, finns beskrivna på konserveringsmedlet ägglysozym, E1105, och på karmin, E120. Dessutom har allergiska reaktioner beskrivits på några förtjockningsmedel (E410, E412 och E417), som framställs ur baljväxter.

Källa: Livsmedelsverket